vi sitter på en trottoarkant och vore det fint att få stanna så vore det finare att få gå,

du är det finaste. jag vet att du håller med,

att vara du i gatljus och symmetri att ha din jacka över axlarna att ha logiska kontringar på lager och slänga dem i andras nävar.

vi är maskin alltid på lagning kugghjul i rörelse jag är steget före sätter käppar i. att vara du med edgar allan poes annabel lee.

än har inget hänt inget är förstört än du har inte känt mig förut jag är ny.















det jag skrev sönder:







bly i lederna bly i cellerna bly i maskineri. att vara du och vara ljusögd och vara fri att ha en plåtburk med pengar i att vara du och vakna varje dag och fortfarande vara du att vara med dig är det mest destruktiva jag varit med om.