Jag sätter mig på stolen i hallen
ser på det jag har framför, kartonger
plastsäckar, kassar

Jag tänker där jag sitter på stolen, ska
jag verkligen orka få med mig allt nedför
trapporna

Så kommer tårarna, varför vet jag inte,
allt känns så hopplöst så ensamt

Jag sitter och tänker, medan tårarna
rinner nedför mina kinder, nu vill jag att
det här blir sista gången jag flyttar

Jag har tydligen glömt hur jobbigt det är
men det måste gå, jag kan absolut inte bo
kvar här, där jag inte mår bra, där trapporna
tar så mycket av min kraft och ork

Så jag biter ihop, öppnar dörren till trapphuset,
bär ut allt ställer det utanför dörren, går
och hämtar bilen, tänker inte bära allt ut
till parkeringen




anits 9 maj 2009