Smärtan sliter sönder mitt inre
Längtan efter att hålla om dej
kyssa dej låta mina händer vidröra dej
känna dina heta andetag mot min hals

Hur kunde det gå så här
Hur kunde allt bli så fel
Varför Varför Varför varför.....
det var ju så underbart bra

Min kärlek för dej är så stark
Men du valde gå och lämna mej
Valde att lämna mej ensam, att ensam
vandra på en stig gjord för två

Du ringde mej på telefon och sa:
"Det är jobbigt att säga detta,
men jag älskar dej inte längre, min passion,
min kärlek är borta, men jag vill mycket
gärna vara din vän ändå, får jag det?"

Men varför! Min glöd! Min kärlek! Min låga!
var ju större än vad jag ens kan förklara
Du finns i mina tankar hela tiden,
när jag somnar, när jag vaknar.

I natt kände jag dina läppar mot
mina i drömmens värld, det var så
förnimmande verkligt att jag vaknade,
Vaknade bara för att inse att du
var borta och att det bara var en dröm

Du sa vår förälskelse blivit vänskap
Att du tycker mycket om mej men på ett
vänskapligt sätt utan passion utan glöd
utan kärlek Hur kunde det bli såhär?

Det sliter och drar i mitt hjärta
plågan och saknaden av dej tär min
kropp och själ som en stenkross
som smular berg till små sandkorn,
sandkorn som skingras för vinden

Dom flyger för att aldrig mera sitta samman,
vår kärlek kommer aldrig nån gång bli ett igen,
utspridd överallt tynar kärleken sakta bort,
sakta förmultnar min önskan om ett liv med dej

Jag vandrar vidare i livet med ännu ett
ärr på mitt redan så ärrade hjärta,
ett hjärta på väg i brista, för var gång
dör en del av mitt hjärta, orkar det mer?

Men nånstans! Nånstans! Måste det finnas
nån som vill ha mej för vad jag är
för att jag är jag med alla mina känslor
fel och brister eller är det bara en utopi?