Vi strosade genom höghusgator och låtsades att gatorna var nya områden i fantasivärldar - magiska föremål gömda i varje vrå - när jag fick en plötslig insikt.
- Det är som om att det inte finns någon att sakna. Som om inget någon ger är tillräckligt förtrollande för att jag ska längta efter mer.

Du sa att det inte fanns något bra att säga som svar och jag gissade att det var för att de flesta känner likadant. Vi promenerade en stund i fundersam tystnad. Du hittade ett pärlhalsband, som vi upptäckte gav dig plus två i mental styrka. Vi firade med kaffe. Sen kysste jag dig adjö; vi skulle inte ses mer.

Tur du har pärlhalsbandet.