Orden ligger i luften
och de är mina
trots att jag inte känns vid dem

Var kom de ifrån?
Vem placerade dem i min mun
för att fara ut som vettvillingar?
Det var vare sig min eftertänksamhet eller vilja

Jag tror inte att de kom från någon annan tid,
de var vare sig ålderdomliga eller nya.

Inte heller tror jag att de kom från någon annan planet,
jag förstod dem alltför väl.

Kanske är de egentligen någon annans ord,
ord som yttrades av någon precis i det ögonblicket
som jag öppnade munnen och for vilse.

De hänger fortfarande här
som om de inte vill förstå att de inte hör hit
De har börjat kräva mer utrymme och tid
Jag vill inte längre härbärga dem!

Du som stod stum
när alla ord som ville fram plötsligt var borta.
Hör av dig!
Du får dem gärna tillbaka.