Genomdränkt vajar kroppen
likt sjögräs fjättrad i sumpig dy
Kraftlös strävar den uppåt
genom skimrande drömväv

Med viljan insnärjd i lockande tåg
oförmögen att värja sig mot underströmmar
Rasar bränningarna hänsynslöst
splittrar räddningsdon och vrider vakendrömmar

Du är, du är, du är inte, men du ÄR