Jag är inte vän med min ilska och har aldrig vart det för in min värld är ilska och vrede ett tecken på katastrof kaos våld misshandel fylla höga röster när jag mötte detta som det lilla barn jag var så föddes min rädsla för vreden sen dess har den följt mig hela livet .Som vuxen har jag inte kunnat stå upp för mig själv och har alltid kännt mig skyddslös när vreden brunnit i andra eller i mig själv . Frusen ilska frusna känslor det kan sätta spår hårda spår som gör ont riktigt ont ibland undrar jag om min reumatism är en reaktion på allt jag varit med om och min kropp har blivit krigsplatsen i mig instället för det verbala uttrycket när jag har stängt inne detta då jag kännt mig oerhört förorättad. Just nu svider det i mina revben och ryggen och nacken strejkar jag säger till mig själv rätta på dig människa huka dig inte fäll inte ryggen ned men så har jag alltid gjort hukat mig .

Jag hatar det här och jag hatar min kropp som är ful och fet och jag hatar mina känslor som kommer just nu

Fan vad det svider i mig just nu far åt helvete med svidandet och känslorna som pockar och lockar ibland vill jag flytta härifrån från alla minnen där du och jag levde tillsammans i 3.5 år jag önskar mig kraften att förra mig till en förändring jag vill ha en stor förändring i mitt liv jag vet bara inte hur jag ska åstadkomma detta det är mina egna rädslor som står ivägen när jag inte vågar möta mig själv jag kan fan skjuta upp hela mitt liv men så händet inget ändå .