Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Johanna [no named]


Det finns en hemlängtan till något annat
när ingenting är verkligt
En hemlängtan till något annat
när luften stannar upp sådär
och skriker

JAG VILL OCKSÅ FÅ ANDAS

Det var du som kallade mig
Poeten utan gränser
och det är väl sant, Johanna
att jag
spränger, exploderar, bryter mark,
flyttar, flyr
söker, svälter
Stannar inte kvar hos någon, blir inte kär i någon

Fan, Johanna
De förstör oss inifrån
Samhället är förstört
Skolan är förstörd
Konstnären är alltid förstörd
Borde jag lägga mig hos dig och
vila ruset och ilskan av mig?
Vill inte, kan inte

Du var bara 15
och jag var bara 16
när vi sa att ingenting fungerar längre
och sen dess
stannar jag inte kvar hos någon, blir inte kär i någon
och sen dess
finns det en saknad


Ett ont.

Någonstans i magen.

och jag har slutat att andas
Behöver också få andas

Vi lovar oss själva att inte bli förälskade
och vi lovar varandra att inte föda mer ångest
Jag söker luften jag inte hittar
Jag kräver kärleken jag inte vill ha
och efteråt faller jag ihop i en hög
av tårar och idioti
En famn
Jag får gråta tills jag somnar

Vi är sökandes något större än det här
Johanna
Vi ska aldrig bli som dem








Fri vers av Louise Buenafe Mistén @ CaseClosed
Läst 245 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2009-06-10 20:46



Bookmark and Share


  Ola Rydberg
Stark och berörande
2009-06-12
  > Nästa text
< Föregående

Louise Buenafe Mistén @ CaseClosed
Louise Buenafe Mistén @ CaseClosed