Det är väl så att somliga

skulle inte få vara i ett ensamt

liv Ingen där, när

det beövs en famn att krypa upp i

Där är bara den ensamne

allena Jagar tiden som tickar fram

på tå som en liten grå

tomtenisse alldeles för sakta

för sakta

Men njuter av obundenheten

när den släcker sin längtan

med toast Njuter av rutinen

som lägger tiden och livet i en

vagga ett liv som inkluderar

drömmen

som exkluderar

resten