Jag är

skygga gröna oliver

dimma

upp till knäna

som tjuter

(av förtjusning?!)

över åkturen

när asfalten sjuder

I skalvet

försvinner

mottagningen

och jag

är ett vandrande

eko

Möter inga blickar

när det sviktar

Golvplattorna ruskar sig

inför spionögats stirrande

Den vita dörren

spränger karmen

Jag är hemma

Går i lås