En poet letade efter
den himmelsrörda dikten

Han reste land och rike runt
och bad folk säga
vad de hade på hjärtat

Mycket blev sagt
men han blev aldrig nöjd

Till slut kom han till
en enslig trakt
Stora insekter brummade
i luften som bilmotorer

På värdshuset
vid vägs ände
gick han in

Han hörde kvinnan
som serverade
och allt hon sa
var guld

I samma ögonblick
tappade han språket

Han stannade hos henne
Det hände att hon
sjöng en vaggvisa
som han inte förstod