En cyborg eller cybernetisk organism är en
varelse som består av såväl biologisk vävnad
som maskindelar.

Man inser lite av den tid man lever i, när man
måste fly civilisationen...för att finna den.

Men just där ute i skogen, utan mobiltelefoner,
datorer och klockslag känner man det.

Att man faktiskt är människa,
att man faktiskt klarar sig utan all den teknik
penningkåta moguler så hårt försökt få en att tro
att man bara måste ha.

Att det till och med känns en smula befriande
utan alla apparater ett slag.

Att inte kunna bli nådd är ibland ett sätt att nå
– sig själv.

Att man efter att ha slängt bort klockan faktiskt
efter en stund kan uppfatta – sina hjärtslag
istället för andras människors klockslag.

Att man efter ett tag tänker lite annorlunda,
när inte hjärnan och sinnena hela tiden pumpas
med andras idéer, tankar och åsikter om allt.

När man börjar uppskatta tillgången till mat,
vatten och värme, byggs något upp
som jag antar kallas perspektiv.
Perspektiv på livet.

Man förstår då varför man emellanåt mår
som man gör i denna vår värld.

Ty det är en skillnad mellan en cyborg och en människa.
Skillnad i dessas behov.

En cyborg behöver olja, teknisk uppdatering
och reservdelar ibland. Människan behöver
betydligt mindre – och betydligt mer än så.