Redan medlem?
Logga in
VidrigLångsamt fimpade du din Bellman i den tomma matjesillburken. Din blick var långt borta, när du öppnade din mun och frågade: "Vet du vem den vidrigaste människan jag träffat är?" Jag suckade, och undvek att svara. Tänkte att "här kommer det igen... snacket om ditt ex". "Jo, den vidrigaste människan jag träffat - är mig själv", sa du kallt. Frös till där i den ljumma sommarnatten. Gatulampan utanför balkongen, blinkade till. En ensam katt strosade sakta över gräsmattan. Vilka ord... Vilken självinsikt.
Fri vers
av
Grubbelmia
Läst 345 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2009-07-15 12:21
|
Nästa text
Föregående Grubbelmia |