Vinden viner förbi mina öron
jag lägger mig sakta ner för att låta den omlinda mig
låta det jag väntat på så länge ta mig
måste försöka måste vara stark
så har många sagt till mig

Men jag tar åt mig lika mycket av det
Som om någon frågar mig vad klockan är
Den så kallade styrka jag hade är förlänge sen försvunnen

Och allt jag har kvar är detta liv
Något som var så bra blir nu så kallt

Om jag kände hunger nu skulle jag nog avlida av den smärtan
Om jag kunde gråta skulle jag nog avlida av vätskebrist
Om jag kunde, om jag bara kunde

Det enda som finns kvar av mig är ett skal
Ett skal av en kille i desperat behov av ljus
Ljus som värmer, ljus som skyddar

Men kvar finns bara mörker