Min självbild är skev som en en gammal spegel från 1700- talet

min självkänsla dyker rätt ned i avgrunden ofta än mindre sällan

låt mig få höra då hur är jag egentligen ?

så som jag dömer mig själv ofta varje dag

så som jag känner obehag i själens djupa gömmor

så som känslorna drabbar mig mer ofta än sällan

så som min självkänsla är idag oftast dålig eller sämst

så ser jag på mig själv allt som oftast hur kan det bli allt annat än dåliga resultat om det självutplånande vuxna barnet får all plats ?

nej jag skriker stopp stopp nu får fanimig vara nog människa kvinna

varför klär du dig med offerkoftan hellre jämt än sällan ?

jag frågar dig

varför ?