Imorgon bär det iväg till landet som jag älskar och har hatat som barn jag älskar den storslagna naturen och fjärden och tystheten och skogen och fåglarna som kvittrar

jag älskar omgivningen av moder jord där vatten jord luft eld sammanblandas till en oändlig vacker upplevelse

jag älskar att sitta på klipporna och se på fjärden hur den glittrar och rör sig och hur segelbåtarna flyter framåt där jag kan få ro sinnes ro

men jag hatar Alkoholen och alla minnen jag här där som barn och jag måste ta hand om mig och sätta mina gränser, jag kan inte förändra dom, men mig själv jag måste inte dricka för att ha roligt eller missbruka den, som far och hans sambo gör, utan att själva fatta det. Hur dom än försöker lägga på mig deras skit tänker jag inte ta på mig den igen dom får bära sina egna sjukdomar Alkoholism spelmissbruk träningsmissbruk matmissbruk och dysfunktionaliteter

jag är sårbar jag är människa jag har känslor jag kan bestämma att inte gå igång utan bara låta det studsa tillbaka till dom själva

så nu hoppas jag att jag och min katt neo ska få 5-6 dagar trevligt miljöombyte och kanske jag får åka båt och fiska lite och neo få bekanta sig med naturen och vad den har att erbjuda

jag har mitt eget hus där jag kan vara om jag vill vara ifred

jag är en 12 stegare det är jag glad över att ha hitta detta unika forum med medmänniskor i liknande situationer

Ge mig sinnes ro på landet