Är det så att människor
vill leva i en låtsasidyll?

Schlager för mej är
just en låtsasidyll

och genom att den är låtsas
så faller musiken platt
för mej.

Hjärta och smärta ,eller
gå på en strand hand i hand.

Eller ,bara du ler mot mej,
så kommer livet vara som en dans???

Alltså jag fattar inte grejen med
sådana texter.

Ingen kan väl tro på det
eller???