Idag går timmarna långsamt, och minuterna ännu långsammare. Saknar dina ord...skulle behöva dom just nu. Känner mig som katten som sitter och ser ut genom fönstret och känner att släpp ut mig så jag inte dör.

Ni vet en sådan där kväll när luften känns för tjock för att dra ner i lungorna.
Längtan tar stor plats i själen just nu och så måste det få vara, men känslan av att bara vilja packa och ta bilen och dra är överväldigande.

Jag gör ju inte så naturligtvis, inte jag inte. Jag är ju så jäkla ordentlig och plikttrogen så man nästan kräks. Nej nu får jag ta och skärpa mig här, skaka på huvudet och bilda lite snygga meningar. Meningar som förhoppningsvis har något att säga, för det här blev mest ett sammelsurium som bara måste få komma ut.

Tack till dig som orkade läsa dravlet haha, nu ska jag skriva något vackert!