Flickan med håret av spunnet guld

kom till byn långt bort i ingenmansland

ugnefär två månader varje år

Så ljus så ljuv

så skör

Skolgården var av betong

och mellan målen och basketkorgarna

finns inga linjer

som talar om gränser

Ett språk hon pratar

men inte förstår

allt är så annorlunda

men ändå precis som det ska vara

Bland småhus i sten

går kor och kalvar på bete

och hönsen springer

ikapp på torget

Allt är så grått

så gjort av sten

allt är så hårt

det gör ont att falla

i den här byn

Hon har glitter i håret

det skimmrar av lycka

ungdom och oskuld

Och pojkarna

de mörka unga

vill röra

ta sin del

Flickan med guld i håret

älskade det här stället

men den sommaren

försvann skimret för alltid