En vanlig dag jag ville rimma
-Du kan väl ge mej en sonett,
det sa min man, för den är lätt,
men jag, jag börja' nästan svimma

Ty huvudet blev proppfullt med
en rytm: "ta tam ta tam ta tam"
ändå den ville ej nå fram
till mina läppar, vad jag led!

Men sent i månskensklara natten
kom räddningsropet ifrån katten
och äntligen föll ner- poletten

när tankarnas "ta tam ta tam"
då avbröts av små vackra jam
som bildade precis- sonetten!