Jag köpte en biljett till fantasius, drömlandskapet, långt från allt sunt förnuft.
Lyckan fann jag där...
Men, kanske framförallt sorgen.
Svart och enveten sorg
Kanske mest på grund av att jag då och då insåg orimligheten i verkligheten

Känslan fanns liksom inte, den var oäkta...

Det hela var ett spel, en mask, en skicklig mimik.
Ett försök att lyckas nå mina mål, vinna mitt ideal.
Som att plocka guld ur soptunnan...
Det händer liksom inte...

Jag hade inte tillträde, jag var obehörig...

Naturligtvis! Lösenordet!
Ett lösenord?

Jag trodde att alla till hands stående medel var tillåtna
lösenord....trams...

Stod i spegeln. Gick därifrån. Gömde mig i en låda jag själv byggde, min låda!

Trodde mig se ut genom lådans välbyggda väggar, mina väggar!!

Jag trodde mig finna svaren...

Svaren finns! Lyssna på mig!


Svaren på vad? meningen med livet?
knappast...

Universums skapelse?
Aldrig...


Har nog inte fått något svar...

Jag kanske helt enkelt borde lägga fokus på att helt enkelt öppna lådan och ta mig en promenad, det blir väl enkalst så? eller?