Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett sista spår

I öknen blåser sandkorn
efter ett söndervittrat
fossil av en människa

Flera mil emellan dem
Det pågående ekot av ett liv

dansande, lösryckta fragment
som aldrig möts

Vem ska minnas bergen,
solnedgångarna, skogen, sjöarna?

Vem ska likt en arkeolog
foga samman sanden?




Fri vers av Nitram P
Läst 228 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-08-26 23:43



Bookmark and Share

  Jaseph
Jag fastnar för de sista frågorna. Spännande att leka med perspektivet "efter oss".
2009-09-05

  peter markurth
kommer nära, gillar den
2009-08-28

    Annika J
Din dikt är oerhört berörande, särskilt vem skall minnas.....
Vad är då en människa?
2009-08-28

  Jessica Ebbesson
Ödesmättad reflektion. Ett eko av mänskligheten..
2009-08-27

    ej medlem längre
otroligt vacker. fastnade särskilt för

"Vem ska minnas bergen,
solnedgångarna, skogen, sjöarna?"

ja, människan kommer att försvinna, dö ut. och ingen kommer att minnas. för när allt kommer omkring finns de inte där bara för oss. solnedgångar, skogar och sjöar. de finns ju också för sig själva. men tycker om din formulering. för man glömmer ju så ofta. och tror att världen kretsar kring människan. eller ännu hellre, kring självet.
2009-08-27

  etthjärtaäralltidrött
Inom oss minns vi kanske mer än vi vet. Tänkvärda vackra ord.
2009-08-27

  walborg
Tack för en mycket mycket tänkvärd text om vårt jordiska liv.
2009-08-26
  > Nästa text
< Föregående

Nitram P
Nitram P