Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett blad ur mitt liv när jag var runt 9 år.


Jag fick aldrig ett förlåt

Jag har tittat på tv, klockan är 9 på kvällen, och jag går och lägger mej. Jag hör mamma och pappa ute i köket prata ganska högljutt.De har druckit sedan sen eftermiddag och är fulla. När jag ligger i mitt rum tar jag kudden och pressar den runt huvudet för att slippa höra deras röster. Pappa skriker och slår i dörrarna. Han bråkar med mamma och hon försöker säga emot, men jag vet att det inte är nån ide för henne. Till slut tystnar de och jag somnar. Plötsligt vaknar jag och upptäcker att pappa står i mitt rum och sliter upp mej ur sängen.Han vill att jag ska höra vad mamma tycker om honom. Vi kommer snabbt in i vardagsrummet och pappa säger: "säg nu det du sa förut inför din dotters ögon." Mina ben skakade och jag hade svårt att andas. Jag var så rädd för den höga rösten och de kraftiga ögonbrynen min pappa hade. När mamma fått pappa att släppa mej och jag låg i min säng, hörde jag han gå in på sitt kontor och ringa nån för att få prata. Det var en signal för mej att pappa hade lugnat ner sig, så jag kunde somna. så efter en stund blev ögonlocken för tunga och jag somnade.

Jag vaknar vid 3 på natten. Radion är på i köket, på väldigt hög volym. Snarkningarna från pappa hörs ljudligt mellan takterna i musiken. Jag smög upp och gick mot köket. När jag kom fram, såg jag pappa ligga med hela överkroppen på köksbordet. Han låg där med tallrikar och halvätna kycklingben och pommes fritt blandat med cigarettfimpar, runt om sig. Plötsligt harklade han till och mitt hjärta åker upp i halsgropen av rädsla. Jag bad till de högre makterna att han inte skulle vakna. Han fortsatte att sova och jag gick tillbaka till mitt rum.

Morgonen efter är det som att inget har hänt. Pappa och mamma visar absolut inget av det jag såg dagen innan. Jag fick aldrig ett förlåt.




Fri vers av mjuk
Läst 301 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-08-31 21:34



Bookmark and Share


  Nina Nightwish VIP
Mycket bra skrift... Känner igen mig väldigt väl, det var ofta bråk i min familj, min styvfar misshandlade min mamma i många år.. Det sitter i..
2010-07-08

    ej medlem längre
Varför ska ett stackars oskyldigt barn
behöva utsättas för något dylikt?

Det är tyvärr alltför vanligt!

/Ann
2010-01-14

    eva m h
Smärtsam läsning
2009-11-29

  Fånga dagen
stark berättat och jag känner igen mig levde i ett kaos som barn med
man bär med sig skiten hela livet och man påverkas i sina relationer till andra människor .

kram Anna-Karin
2009-11-06

  Lindalou
Ett typiskt exempel på att vissa vuxna inte förstår att barn förstår. Det går inte att sopa saker under mattan, barn har känselspröt ute och vet mer än vad föräldrar låtsas om.
Det som inte pratas om finns inte verkat de tro men så är det ju inte...
2009-08-31

  Trädflickan
Förstår känslan.
2009-08-31
  > Nästa text
< Föregående

mjuk
mjuk