Jag är väl bara så trött på
att se sprickorna i solens strålar
och känna att den bara
är i vägen
då den inte värmer eller ljusnar upp världen alls

så att jag lika bra kan gå och
dra täcket över ansiktet och gråta
bort dom här timmarna som inte
alls var nödvändiga att spendera
utan dig


och kanske är det fel av mig
att känna en sådan ånger
av att jag vakna idag igen
men jag har alltid varit fel
på alla möjliga sätt