Tankar om varför kanadensarna inte är rädda för sina vilda djur, medan vi i Sverige är det?
Nära naturen - tankar vid ett björnskinn
Jag kände på det skinnet utav en stackars björn
de hade blivit alltför många redan
Att balansera arternas fortbestånd bland oss
att lösa det problemet blev nallens bleka lott.
Ett fåtal kor och får vaktas där utan en lama
behov av mat och prydnad och värme ifrån djur
det sköts på samma villkor som våra gamla fäder
man tager vad man haver och det finns ett överflöd.
Men djur har rätt att leva precis som dom är skapta
att jaga för att äta och sina ungar mata.
Om människor i Sverige gav djuren samma rätt
kanhända vi slapp rädslan att förlora våra vett.
I landet "over there" tar man sig en promenad
i skogarna bland älgar, björn och lodjur
man respekterar mark som de vilda djur tillhör
kanhända djuren känner och blir trygga?
Man lärt sig respektera indiankultur också
och underlättar samvaron för båda
Vad hindrar oss att samverka ansvarsfullt och få
en levande natur att här beskåda?