Den där såp-bubble-lätta.
Regnbågsskimrande.
Som ständigt är precis
utom räckhåll hur jag än
sträcker mig efter den......

...eller är det den jag känner
när jag hör min dotters lyckliga skratt?
När min son ringer för att säga:
"allt är bra med mig mamma"?
När min man håller min hand
på kvällspromenaden?
När jag tänder ett ljus i mörkret
för mina nära och kära?

Begär jag verkligen mer än detta?