Solen smyger både in och ut
Lockarna strålar
Smultronen glimmar vid stråets slut
Jag mumsar
Hon målar

Ett smultron vägrar lämna strået
när det når hennes lena läppar
Men förbleknar till nära nog gråhet
Mot hennes sköna röda läppar

Nu leker mjuka sommarvinden
i hennes rapsgula hår
Och vid ängens kan betar hinden
Nu Stora Anden rår