Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Roadmovie: En flipprad resa i tid och rum. Del.3 ( Och biten på vägen som man betar av allt efter s

..." äntligen var jag på väg till någonting vad , känner mig som en trasig La Manchas Don Quixotes och på båda sidor av vägen vred storskogens otyglade andar och demoner mitt till vardags fromma sinnen ur led. Och jag funderade på helhetens vara eller icke vara, på slumpens faktiska plumpar och turens lott eller nit. Min slutsats var ungefär som när jag en gång i resans början startade färden mot den icke namngivna punkten A till den ändå magiska och mystiska punkten B. En tillsynes icke enkel resa som vare sig har ett riktigt slut eller en acceptabel början. Jag ruvar som en äggsjuk höna på ett stycke dunkelt dilemma om vanans oinskränkta makt eller likgiltigheternas cresendon, och kommer fram till att alla och en var knappast var lyckliga förr eller är lika deprimerade nu eller vise versa. Va fan vet jag. Vad det hela egentligen handlar om är att försöka undvika att ramla ner i ett bottenlöst hål med snorhala slippriga och sylvassa kanter. Och kanske i värsta fall simma hjälplöst förvirrad omkring i en gigantisk ocean likt en stympad narval i en helt annan dimension än vår. Själva resan är knappbart förändligt och det varierade fotfolket sveper förbi som tysta zombies framför min vindruta, de verkar vara som sorgsna statister och unikum direkt hämtade ur en Bergman film. Olika skepnader i olika kläder på oskodda och skodda hästar bakom bondens fullastade hövagnar i ett konkavt landskap som varken gud glömde eller la åt sidan för framtida versioner. Genom grönskande oaser i mångskiftande färger och former till udda valörer och markeringar. Det hela inramar den hägrande jakten till det perfekta målet som är minst lika långt borta som närmast nära. Äpplet faller inte långt från dess träd, brukar morfar säga skrattande samtidigt som han kliade sig i bakhuvudet. Som om han var kroppsligt närvarande under min resa. Dagens stillhet nalkas och med kommer den kalla outforskade nattens mörker och med den alla såriga våndor inkapslade i ett oskyldigt skimmer liknandes ett litet gulligt och oskyldigt ekollon som det brukar utse sig för att vara..."




Övriga genrer av T.R Ekman
Läst 99 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-10-08 07:56



Bookmark and Share


  LenaJohansson VIP
fin och bra text tycker jag
2009-10-08
  > Nästa text
< Föregående

T.R Ekman
T.R Ekman