Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Marskväll


Det var en kväll i mars. Skymningen hade nyss falllit. Skogen stod ruvande och mörk mot den svartblå himlen. Allt var tyst och stilla. Plötsligt skar ett skrik genom tystnaden. Ett högt, klagande skrik från skogen som kom blodet att isa sig på den som hörde det. Det lät som någon i yttersta nöd - förtvivlat och hjärtskärande. Snart följde flera tjut och skrik - som om det var en kamp på liv och död. Ljuden steg och sjönk, blandades med varandra, tystnade några sekunder, för att sedan sätta fart igen. Länge hördes ljuden, innan de slutligen dog bort. 
      Uppenbarligen var det djur - kattdjur. Men inga tamkatters läten hörs flera hundra meter, från djupt inne i skogen. Det finns dock en stor katt i skogen - lodjuret! Denna ensamvandrare är en tystlåten, skygg varelse. Men även den har behov av att möta artfränder. Och mars är alla kattdjurs månad. Kanske  två rivaler korsade varandras väg i där i skogen, och utkämpade de stora katternas kamp. Och förundrad kunde man bara stå och höra på.

 




Övriga genrer av Susanne Ljung Adriansson VIP
Läst 364 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2009-03-15 09:35



Bookmark and Share


  Rune Thorsell
Domänverket talar om att "plantera skog". Det går inte. En timmerplantage är inte en skog. Det tar tusentals år för en skog att gro, att växa och bli den förtrollade sal där oräkneliga arter fått en hemvist och där mystiken, magien och andakten ständigt råder.
Tyvärr har jag aldrig sett ett lodjur annat än på zoo. Lodjuret är väl näst intill utrotningshotat i Sverige idag.
Din text är verkligen suggestiv. Den tände åter till dånande brasa den pyrande vildmarkslängtan som vi alla bär på.
2009-03-15

    ej medlem längre
Förstår att du ville ge ord åt denna fantastiska upplevelse.. Lodjur är ju inte många som får se eller höra.
2009-03-15

  UllaBritta
I fantasin klev jag in i din skog. Jag kände också stillheten där i skogen men så.........

Jag tyckte om din beskrivning på skogens mysterium i mars.
Det kröp lite under mitt skinn ett tag tills jag fattade att det nog var ett kattdjur. Man kan aldrig vara säker det finns mystik i skogen, och den fångade du perfekt..
2009-03-15

    ej medlem längre
Wow - jag ryser!
2009-03-15
  > Nästa text
< Föregående

Susanne Ljung Adriansson
Susanne Ljung Adriansson VIP