kruset
i kammaren




molnkruset
är

nästintill tomt





hon ler
horn kallar de dig också


så

många

namn



ur källan häller hon vatten

späder
i skira slöjor



kupar händer i


lyfter
grå
slöjor


in i dag




träden ler i vila
bedjer
regn





detta är tonen
vilken
an
gavs

gavs in i handens nyvakna


lyssnar du till näktergalens
stämma



hör du
droppar falla


i det
buren

låses upp


i det hon gråter

i lyckostämma


eller sluter du tonen

i handens
låsspärr





sol bär
morgonmantel



vävd
i skogarnas
moders
stuga



den utan golv väggar tak


stugan


vilken är





solen
borstar solhåret


knutar är komna


sakta
skimras dagen

in i
sol





vind
mjuka

rör vid
spädkvistars gryning



lönnen släpper blommor
marken är svavelgul


fåglar
leker
i
vind


blommen
fröna yr




hur många lönnar
är komna i gro





molnfagra
dansar i ängen




molnhästen vita bar henne

mjukt
trummar

oskodda upp regn