Funderar lite på det här med komplimanger och att ge feedback. Nej, inte negativ kritik, ris, det är ju det enklaste att ge. Och folk ger denna feedback på löpande band! Att kritisera någon. Att säga något negativt. Klaga och gnälla. Sådana saker ser man ju alltid. Det är inbyggt i oss. Hur ofta ger du positiv feedback, eller konstruktiv feedback till en medmänniska?

Har du någonsin givit beröm till din arbetskollega? - Fan Maria, det där gjorde du jättebra!

Eller givit en person en komplimang? Inte kvinnan eller mannen som du är intresserad av eller som du är gift med. Nej, utan någon annan runt omkring dig? Kanske t.o.m. någon okänd?
- Vad vacker du är. - Vad duktig du är på att rita. - Vad fint du inreder. - Vilken snygg frisyr du har.

Generellt är vi människor dåliga med att ge ros, beröm och att ge komplimanger. Varför är det så?

Om man tycker om något, eller gillar, varför inte visa det då? Säga det. Skriva det. Varför ska det vara så svårt att ge positiv och/eller konstruktiv feedback? Eller att ge en spontan komplimang?

Jag har nog aldrig haft ett arbete, där mina medarbetare givit mig positiv feedback. Och då har jag ändå haft vetskapen om att jag har varit jättebra och superduktig på många arbetsuppgifter (ÄR). Att jag vet det själv, men aldrig fått någon credit för det. Däremot har jag mottagit negativ feedback.

Ett jobb som jag hade, där satt vi alla anställda i ett stort kontorslandskap. Vi hade varsin dator att arbeta med. Ja, i alla fall tills jag blev anställd. Jag som alltid arbetar i en effektiv anda (säger inget om mina medarbetares effektivitet eller ineffektivitet - det visste jag inget om, eftersom jag inte hade undersökt saken), märkte att jag skulle kunna utföra mitt arbete mycket bättre och effektivare om jag hade två dataskärmar. Det var vad jag trodde (och så blev det). 

Jag gick till de dataansvariga och frågade först om det skulle vara möjligt att kunna ha två skärmar till en dator. Och det var det. Sedan gick jag vidare till min chef, och drog mina argument. Innan veckan var slut, satt jag med två skärmar till min dator. Jag var så glad, och kände mig riktigt motiverad att ta mig an den effektivitet som jag tidigare hade önskat att kunna utföra. En datorskärm sinkade mig i mitt arbete, och jag kände mig enbart stressad i min arbetsmiljö. 

Men. Veckorna gick, och blickar och sura miner uppstod. Jag hade ju även lyckats att förhandla upp min lön med en tusenlapp mer i månaden, och detta "kom ut" på något sätt, fråga mig inte hur. Det var inte jag. Avundsjukan spred sig. Jag var ju inte blind och döv. Jag både såg och kände förändringen i mina medarbetares attityd och beteende mot mig. Mina medarbetare var sura på mig. Jag såg hur de tänkte: - Varför får hon en dataskärm till, när jag också skulle kunnat ha en.  Ja, varför fick jag? Hade någon av dessa medarbetare också gått till chefen och argumenterat för ytterligare en datorskärm, eller något annat som de ansåg sig behöva, är jag av den uppfattningen att även de hade fått sitt önskemål beviljat! Men de gick aldrig och frågade, utan de valde att kasta arga och avundsjukt sura blickar på mig, och att viska bakom ryggen. Det var ju ett konstruktivt och genialistisk drag, eller hur (ursäkta, jag kunde inte låta bli att vara sarkastisk här).

Nu kom jag lite från ämnet, men avundsjuka är en anledning till att man inte ger feedback. Jantelagen är en annan. "Du ska inte tro att du är bra på någonting". "Vem tror du att du är?", "Tror du att du är bättre än oss"? etc Jag säger inte att jag är bättre än någon annan. Alla har vi våra fel och brister att arbeta på. Medvetandegöra.

I alla fall, här kommer ett tips: På måndag, eller innan veckan är slut. Testa att sprida positiv feedback till någon. T.ex din medarbetare. Ge komplimanger och beröm. Ge ros. Eller starta redan idag. 

Alla kommer att sväva på moln och bli så glada. Tror du inte mig?

Konstruktiv feedback - att bidra till personlig utveckling för en annan människa.

Bilden nedan: Min fotokonst: https://www.instagram.com/kristina0179/