tidig torsdag morgon

det är ännu mörkt

ändå kan jag ana att det börjar ljusna

långt där borta

bland dom blånande bergen

redan när bilen stannar

vi kliver ur

hör jag välkomsthälsningar

från mina fyrfotavänner

ännu mera välkomnas jag när dörren öppnas

jag stiger in över tröskeln

matte talar om vad ni ska ha för mat

vilka tider

så åker hon och vi är ensamma

jag låser dörren

för nu har lilla Ida blivit större

kommit på hur man öppnar dörren

hundarna är trötta

Ida kryper ner i korgen till Alba

hon gör sig så liten hon kan

för att få plats  bredvid sin kompis

jag läser tidningen och stickar en stund

det är bäst att passa på

när Ida sover

så vaknar Ida

det är bråttom ut

hon behöver göra ifrån sig

nu får Alba större plats

hon sträcker ut sig

skönt att få ligga ensam

känns det som hon tycker

så vill  Ida in

nu är hon full i bus

hoppar och skuttar försöker få fart

på både Alba och mig

Alba låtsas som ingenting

så Ida får nöja sig med mig

det verkar hon inte ha något emot

efter det att dom ätit

vill bägge två ut

jag släpper ut dom

Ida jagar och busar med Alba

springer runt runt innanför staketet

när dom så kommer in 

sätter sig Alba framför grinden

till övervåningen

hon markerar att nu vill jag vara i fred

jag släpper upp henne

Ida börjar springa

nu vill hon busa med mig

vi leker en bra stund

nästa gång vi träffas

är det bäst att jag har handskar med mig

hon har vassa tänder

tiden går fort

Alba vill komma till oss

så hör dom bilen

matte kommer hem

nu är det full fart igen

vi ser skidsprinten på teve

dricker en kopp kaffe

innan matte skjutsar hem mig

när jag öppnar dörren

stiger över tröskeln

hemma hos mig

känns det tomt och tyst

men jag vet

att snart får jag träffa och ta hand om

mina fyrfotavänner igen

anits 12 februari 2016