Jag och mina tre syskon, styvfar och mamma, sitter runt köksbordet för att äta middag. Styvfar och mamma har en högljudd diskussion. Som alltid om något högst oväsentligt. Han ska tvinga mamma att säga att han har rätt.  Hon framhärdar. Han har fel.

Då välter han köksbordet. Mjölken rinner ner i våra knän. Sillen simmar plötsligt i sitt spad på köksgolvet. Potatisar rullar in i hörnen. Köttbullar och gräddsås landar på den randiga köksmattan.

Mamma skriker. Vi barn sitter tysta. Stirrar på förödelsen på köksgolvet. Jag känner ett hysteriskt skrattanfall närma sig. Vill komma upp till ytan. Jag trycker tillbaka det. Egentligen inget att skratta åt. Någon middag fick vi inte.

Mamma och jag får städa. Krypa runt och leta köttbullar, potatis och sill. Torka sås och illaluktande sillspad. Medan styvfar sitter svartögd i sin fåtölj och iakttar oss. Ruvar på hur han ska betvinga hennes vilja, med slag och sparkar. 

Men ordningen i köket blir återställd till nästa utbrott.