Trasiga knogar, överklasskrogens ruta
så förbannat svag inför något som jag så självsäkert hatar
vill inte dit igen, jag dör där, jag har alltid dött där

Gror, där bakom, suktande till gift
kanske jag vill dö på riktigt ändå?
Absurd tanke på något sätt
Jag vill inte leva med vetskapen att slutet bara är döden
Sådan motsägelse, sådan blind envishet, sådan hopplös ångest

Sluta bara tänka, sluta bara andas
så långt ifrån livet
Ensammast i kosmos, jag ska nog bara segla vidare.