Pistoler drunknar aldrig mot havsbottnen,
jultomten är inte sann,
lucias ljus har aldrig brunnit ner,

sången utan refräng spelas aldrig klart.

Legobitar väntar på att livet ska börja.

Clowner balanserar på silvertrådar i rymden,
i lätta neonskor,
små avklippta huvuden i en papperskorg,

kväll efter kväll saknar jag ett tåg.

Överläppen gråter,
underläppen ler,
tungan, mitt emellan, förvirrad, vet inte om den orkar mer.

Spelar domino utan brickor,
gråter utan tårar,
så tom,
full av liv.

Svaghet i styrka,
sminkas inte, färgas inte,
den går inte att förklara,
inte förstå,
den syns inte, men den finns,
alltid där.