Elden har falnat, och jorden varm
smyckas av grönska ur aska
Sången har tystnat, men snart nog igen
hörs den bland rusande raska
Lek med mig livet, skall dess rop
eka från eter till mullvadsgrop
brinna som veden för varat
brista av fröjder den sparat

Titta på Lina, så röd hon är
Kinderna liknar två solar
blossar ur blekhet, och skön melodi
är det som vackert hon gnolar
Lek du för livet, sjung dess lov,
glöm all den tid som naturen sov!
Sommarens nätter är korta
Snart är de alldeles borta

Unge Jan-Erik går från sin bänk
gömmer mobilen i fickan
fångar med ögonen Linas gestalt
skyndar att bjuda upp flickan
Lina, förvånad, säger Tack
längtar en annan, men tänker Ack,
benen vill ändå ju dansa
Glädjen vill sångerna kransa

Kanske i morgon när natten flyr
putsas till glans hennes krona
skrattar små älvor från kyrkbackens krön
lyckligt åt finkar i bona
Kanske, Jan-Erik, skall du stå
stolt som en brudgum, kan dock få gå
undrande över vad hände
varför den rodnande vände.



26/5 2018