Hon stängde dörren
Vände sakta blicken mot köket
Disken tornade upp sig
Det var kletigt på köksluckor och golv
En ensam fluga surrade
Som ett minne av en avlägsen sommar
Tanken liksom klibbade fast
En äckelkänsla gled längs ryggraden
Och tomheten av en saknad
Fick henne att falla på knä
Hon hann aldrig se hans sista ögonblick
Inte heller höra hans sista ord
De som var menade för just henne