en släng av depression jag kände

var nere i mörkret och vände

dit vill jag inte mera

hellre då passera

ångestens vassa klor

där mörkret bor

så svart och fyllt av pina

en gång i tiden mina

med hjälp jag härdar ut dagen

ändå ibland det känns i magen

rädsla som inte har nån orsak

som orsakar en massa omak

jag vill ju bara bra må

men kroppen tycks inte det förstå