Vildnatten tindrar
när sorgen studsar med sådan kraft i mellangärdet
att revbenen blir till trampoliner
som darrar av underkastelse

så kastas hon rakt ut
i maktlöshetens tecken

nu är det bara du och jag
och jag är lager av sött och salt
fallande

har förmågan att genomdriva
allt motstånd du använder
för att hålla mig - borta - för alltid

jag återknyter
vrålar ännu högre

i hoppet
i fallet
kramas en näve änglar
så dalar de sen tillsammans
över husen