Och verkligheten bara stod där
och väntade med
luffarkäppen i högsta hugg
och väste Är det inte dags att komma iväg någon gång
Men vi går på egen upptäcktsfärd i trädgården
Vi kommer till komplexet Blomma
som täppan är full av
med vindlande svärmar av blad och ljus
När vinden tar fatt den
Då den verkligen känner av mattheten
att stå rak i vindväder
Den sanning som etablerar sig i världen
känner jag inte av
När tvetydighetens natt växer fram
i synrummet
Men jag är alltid beredd på
att dagen skall skifta
och verkligheten vandrar iväg med sin text
i en blomsterklädd kavaj
till den ihåliga verkligheten