Redan medlem?
Logga in
Där på kanten står jag , precis som jag alltid gjort. Känns det som något döljer mig bakom min mask - vem som helst är jag Slingrande fast form ändå inte. Pia jag är inte vem som helst. Mask-ros
En ros av något slag. En korsning jag är utav härdad blomma Tistel Och Maskros livskraftig lite sliten längs vägkanten.
Tuffa tag är det / bir det mina blad är vind-klippta Tidens vind har burit den har märkt mig. Utanför ibland trampad knuffad, glåpord jag får höra. Men pall står man, Från knopp till något som kallas för tå Idiot förklarad av en del Rotad är jag ärrad är jag, fager är jag ej men trofast stadig där jag står trogen till slutet kommer.
Så har det känts en gång!
Fri vers
(Fri form)
av
danne //
Läst 274 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2019-03-16 18:59
|
Nästa text
Föregående danne // |