En kärlek
Prolog Ur Kurtisanen Innan allt började
Mannens ögon är så blå att havet speglar sig däri och hans läppar är som fylliga amorbågar när de spricker upp i det mest vackra leende någon kvinna kan skåda Där står han framför henne med ett vackert ansikte inramat av guldiga lockar Hon blir stormande kär Hela himlen med sin änglakör sjunger i hennes öra Hjärtat växer i hennes kropp fylls med värme som sprider sig i blodet Känslosvall inombords när han tar hennes hand så mjuk och len Bli min han önskar Jag ska ta dig med och låta din blomma slå ut i min famn Du som ännu är en oöppnad frukt ljuv som en doftande persika med rosor på kind bli min Hon sänker sin blick för hon är ännu flicka och vaktar sin oskuld Nej det går inte jag är åt en annan lovad Så är kvinnans lott men jag ska alltid spara ditt leende inom mig och när sorgen kommer Då ska jag ta fram det ur mina gömmor och minnas Att du var det vackraste jag någonsin sett
Fri vers
av
StinaJ
Läst 363 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2019-04-16 05:55
|
Nästa text
Föregående StinaJ
Senast publicerade
Ett steg före Våren One step ahead Morgon Det börjar märkas Bortblåsta ord Mitt hjärta Skapargläde Se alla |