...Växte upp i La Paz - Bolivia

Jag var sju - 1987, två år efter att tenngruvorna lagts ned, genom dekret 21060

Än minns jag hur jag höll mormor i handen - skulle vi inte handla frukt? Sedan tappade jag andan och fotfästet; tårgas överallt

Dynamiten small; en gruvarbetare log mot mig, strax innan han släcktes

Han blev sönderslagen - fanns inget kvar av honom. Hann inte ens börja gråta och han var borta

(Två dagar senare sågs hans mor fråga efter honom. Hon fick inget svar, slet av sig håret. Hällde bensin över sig själv…)

En student tvingades på knä - hon måste ha varit sjutton. Hennes hår var rakt. Sedan låg hon böjd, med högra kinden mot marken

Uniformerna lämnade hennes mjuka kropp naken! Varför kan jag inte somna sen dess?

...Gav bort mina nya skor till en pojke som putsade skor - alltid åtta på morgonen

Alltid andra människors skor, han saknade egna. Jag kom hem barfota

Gjorde så ont att se hans smärta i vitögat. Varför gick han hungrig?

Om ni visste vilka märken ett bälte lämnar på en sjuåring - de går aldrig bort… inte än

Men än är det inte försent!

Hade ingen att prata med, instängd i mitt rum. Gick fram och tillbaka. Lovade mig själv att jag skulle göra det igen; igen och om igen

Bara för att se den pojken - eller vilken annan pojke och flicka utan skor

Väcka morgonen med ett leende - klockan åtta i nutiden...