”...And where are you when the sun goes down”

Plaststolar. Nyckelristade bord från -83. Spegelvägg och fototapet av en palm på en strand långt, långt borta. Kanske Miami. Regn mot plåttak. Doften av ketchup och frityrolja blandas med oset från öl och parfym från igår. Ronnys breda rygg vid jukeboxen. Tålmodigheten personifierad. Varje steg med höger ben rasslar tungt av alla mynt.

”... I’m tierd of makin out on the telephone”

Ramonas röda och Carinas blonda hår skymtas genom rutan. Dom säger nog fan, karljävlar och helvete. Vilt gestikulerande varningsflaggor i tvär bris. Varningsvimplar i turkosa pumps. Röker Blåa Blend, tuggar Toy och handlar ofta på kredit.

Ronny harklar sig och säger: Jo, hörru Johnny B. Goode, med tanke på omständigheterna spelar jag It's A Heartache för dig idag. Och sen kör vi Can’t keep it in med Cat Stevens. Cat Jääävla Stevens bah.

“ ... You’re so far away from me”

Jonny, en annan slags ängel. En annan form av godhet med sin ständiga bensindoft, oljesvarta händer, snusdosenötta bakfickor och det största hjärtat på den här sidan rälsen skrattar hest:

- Din jävel

Allt är precis som vanligt. Och ingen vill byta det här mot kinaporslin och pseudoliv i radhuslängan. Varför skulle någon vilja det

(Penseldrag, kontoutdrag och cigaretterna jag aldrig släcker)

Vi ler välkommen i kör, som om vi vore en och samma tavla. En vacker sådan. Balanserad och genomtänkt. Fantastisk.

Varsågod ta lite snittar, ost och champagne. Campari är dagens crazy inslag på uteplatsen. Den inglasade. Några prisklasser senare från mexitegel och pool ovan jord t ä n k e r vi inte ens Weber. Till och med jag tycker att det är roande att säga det högt. De är alla så retarderade.

Zack zack zack.

Tänker mig en sax och hur blodet blir en svart solfjäder mot specialbeställt kakel när jag skär av oss vid höften och det gemensamma omloppet dör. Föreställer mig hur det osar härsken målarfärg och ruttnande löv när friheten släpps lös. Tänker mig en mun i fradga, utan ord och ögon utan glans när någon frågar efter WC. Syreintag.

Ica - nej. Saluhall - ja. Sosse - (ja) nehej. Platt-tv - 4st

Luften alltid för trög, för fadd, alltför svårt begagnad och ligger som en ovänlig ärrbildning kring min hals trots havsutsikt och walk-in-closet. Skälvande skuldror när fuktig krävande hud trycks likt nyslipade raspar mot min rygg.

(Otacksam. Sjuk. Inte normal.)

Förtjusande värmegolv. Sjösten är ju så ute nu. Tusen tack för att du gillar vårat dekorativa tukthus. Tusen tack.

God natt

och en angenäm skymning lägger sig till rätta

över den stora tomheten


denna enorma yta av ofruktbar mark

och obrukbara biprodukter


och jag minns i London, när vi sa att

kärlek och luft var det som skulle hålla

oss vid liv. vi hade ju varandra


och vi skrattade äkta med det sega hölje som

kallas förälskelse, frotterade oss grundligt i klyschor

och ett helt hav av ungdomlig fåfänga



det märkliga är att nu när vi bara har varandra

är det just detta som håller oss vid liv


smog

och en ömhet så hård att förståndet brister