Tisdag den 24 Oktober 2017

Snöbollseffekten

Jag har svårt att förstå den här fascinationen
Varför folk står i kö
Varför de låter sig spelas
Är jag bättre på att spela
oskyldig än jag tror?

Min syster pratar om
självrespekt i en värld där alla bara vill ligga
Jag vet att alla vill det men
är inte van vid att det är med
mig

Vad gör man med människor på rad
när man själv stått avverkad?

Han säger att
det faktum att jag tänker såhär betyder att jag inte är så
Hemsk
sen kysser han mig och missar sina vagnar
Jag går hem med någon annan
Det är tidens gång
Murphys åtta
Men ibland tror jag bara att jag skyller på Murphy
När det egentligen är jag som sätter bollen i rullning
Kastar ut små korn av ondska ner för en backe
Ser dem förvandlas till laviner av kaos
Står och tittar på,
Pekar på någon annan när de ställer upp oss mot väggen



I hans badrum
Min nya tandborste
Klagar på att han inte har någonting hemma,
Att det var bättre när jag handlade åt oss
Ser på när mitt hem förvandlas till en ungkarlslya
Hur mina små egenheter försvinner bakom nya lager av damm i hörnen
Där säger jag
Säger att jag inte vet
Vart det här ska leda eller hur länge det ska hålla på
Säger att jag hatar honom
Han vet det
Kysser mig på halsen
Jag behöver tid nu
Han vet det
Kanske menar jag plats istället och kanske vet han det men vi tystnar när vi går mot hållplatsen
Återupplever en av alla mornar på varandras axel






Onsdag den 18 Oktober 2017

Millenniumbarnen

så vad gör vi
barn av ett millennium
födda till en värld som kan alla våra historier
som redan haft kärlek och sorg och krig och död
allt vi vill berätta är redan sagt
så vad gör vi?

vi trycker sex mot väggen
tvättar bort dess mening
glömmer av att den hemliga ingrediensen är kärlek
spottar på förfäders ord om
kyskhet och måttlighet
vad håller vi på med?

vi lever i en bubbla
för mycket är aldrig tillräckligt
vi slänger pengar som konfetti
vi tror vi har rätt
att använda för mycket
ändra på kilomått och hastigheter i timmen
tror vi kan hitta lyckan i nästa flaskhals,
i nästa människomun,
i nästa gatubrunn,
vi lever redan levda liv
våra historier är redan berättade

fåfänga är vårt heroin,
likväl vårt syre
men om man andas samma luft för länge
dör man kolmonoxiddöden
det är murphys lag
å,
så smärtsamt medvetna vi är om murphys lag
med ett spunnet nät av information och övervakning som religion
vi blir födda med vetskapen ingraverad
- vi kommer aldrig
någonsin
räcka till
och allt som är fött är menat för att
dö
-


så ta våra historier då
spotta på dem,
kalla dem pretentiösa
säg att all bra musik redan är skriven
att böcker är en död konstform
att filmer och fotografi är smutsigt och
själlöst nu
bara för att alla kan göra det
spotta på oss
gör det
säg att våra känslor är utbytbara

vi kommer fortsätta
skriva dikter om paradoxer
och diskutera världens gång på bussen
lyssna på musik med hela kroppen och
ta bilder som om världen är fantastisk nog att
konservera


så ja
spotta på oss
håna oss då
vi är barn av en ny tid
vi vet att alla våra sånger redan är sjungna
vi vet
herregud
vi vet
men


det hindrar oss inte
barnen av det nya millenniet föddes med
en ovikbar känsla för
hopp


vi vågar fortfarande tro att vi lär världen mer
om kärlek
än vad våra föräldrar gjorde


sug på den Murphy







Fredag den 6 Oktober 2017

Inte sex men han

Sex är överallt. Killar är överallt. Jag ligger hypead på kaffe och sätter på och av platstjänster, går igenom mitt galleri och tänker.
Vad färgglatt mitt liv är.

Behöver någon att skapa dialoghistoria med. Där det flyter och är knasigt och rappt och klockrent fantastiskt och fullt av referenser som flyter in, friktionsfritt. Friktionsfri dialog. Det är narkotiskt.

Behöver. Bekräftelse. Att jag är fin och duger. Men inte just nu. Just nu behöver jag.

Hans kropp mot min när jag ska sova.
Maskulin form singular.

Han.






Tisdag den 3 Oktober 2017

Gröt

Inatt satt jag i duschen. Tryckte det varma vattnet mot bröstkorgen, tränade på att andas. Orden kommer inte som de ska nu. De hoppar runt, ravear. Mina ord har checkat ut och går nu på psykadeliska, springer omkring i natten och ser allting som nya färger.
Jag skrev i imman. Meningar som redan var sagda av andra. Ingen tanke blev klar.

Jag är fortfarande gröt i huvudet.