Marreb

52 år

från Stockholm

Dagbok

Dagbok - Februari 2009

« Tillbaka till dagböcker

Söndag den 8 Februari 2009

8 februari

Jag kan inte fatta att det redan är 2009. Jag kommer ihåg när jag var liten och räknade ut hur gammal jag skulle vara år 2000 - lastgammal - om det ens skulle bli ett år 2000. Det kändes så avlägset. Men så är det. Tiden går och jag följer med den vare sig jag vill eller inte. Jag skulle gärna stanna upp den ibland och sätta på "hold"-knappen, bara för att liksom hinna ifatt och inte vara stressad över att den rinner igenom mina fingrar som sanden.

Jag mår bättre. Vad skönt att kunna säga. Jag mår bättre. Jag är inte frisk ännu, men jag kan ändå se att det gått framåt, om än i väldigt sakta mak. Aningen för sakta för min smak, otålig som jag är. Det verkar som att det mesta av allt strul håller på att lägga sig. Kanske kan jag få lite lugn omkring mig nu en stund? Kunna ta till mig det jag egentligen hade behövt få fokusera på under den tid då all min energi gick åt till att överleva i olika myndigheters klor. Efter fem månader och flera skrivelser till följd av att a-kassan gjort fel fick jag äntligen det besked jag väntat på. Avslag. Och mina skrivelser till trots hade de ändå lyckats placera mig i tiden 2,5 år fel. Intressant.

Neej, att försöka förlita sig på det svenska trygghetssystemet går inte. Man passar inte in i mallarna. Konstigt nog får jag frid och ro när jag tänker att jag inte kan det. Får lita på Gud istället. Det tycks vara säkrare. Det är sanningen som sätter oss människor fria, och mitt konstaterande att man inte kan förlita sig på svenska staten slår an på insidan. Det måste helt enkelt vara rena rama sanningen. Hemskt att man ska behöva upptäcka sånt.

Nåja, jag är glad över de små framsteg jag gjort. Jag blir förstås lite stressad över vad jag ska hitta på framöver med de "nya" begränsningarna jag har rent fysiskt. T.o.m. så pass stressad att jag bokade en tid hos en syo-konsulent för att diskutera mina nya förutsättningar. Utrustad med ett litet dokument med mina egenskaper nedskrivna för syo-konsulentens tränade öga slog jag mig ner i besöksstolen, hälsade och lämnade strax fram mitt lilla papper. Hon tittade på det och sa: "- Ja, det är ju sån här du är. Det får du leva med!" Haha! Tack så mycket. Domen har fallit. Det är ju sån jag är. Bara att acceptera att nån riktig svensson blir jag nog aldrig. Men kanske ska man inte eftersträva det heller? Det vore dock enklare i vissa fall.

- Du behöver inte bestämma dig nu för vad du ska göra i framtiden. Jag tror att du behöver mer tid, fortsatte den kloka syo:n. Och jag funderar lite och konstaterar att hon nog har rätt. Jag behöver mer tid. Jag kanske inte KAN ta några beslut nu. Kan man inte så kan man inte. Jag får acceptera att tiden fortsätter gå, trots att jag inte kan gå så fort framåt. Det var nog enklare på den tiden när tiden inte var linjärt mätbar. När tiden mera var baserad på att vara mogen för saker. När tiden var inne. När skörden hade mognat. När något var färdigt. När det var dags.

Medan jag väntar på att det som ska mogna inom mig ska mogna går tickar min klocka och timmar avlöser varandra och blir till dagar, veckor och år. Jag väntar och hoppas att skördetiden ska komma snart. När jag är mogen.

2010

december (1)

2009

december (1)
augusti (2)
april (1)
februari (1)

2008

november (1)
september (1)
juli (1)
februari (1)