Marreb

52 år

från Stockholm

Dagbok

Dagbok - Juli 2008

« Tillbaka till dagböcker

skriver av mig lite...

Lördag den 5 Juli 2008

5 juli

Så sitter man här. Funderar över hur allt ska gå. Sörjer över alla år som gått utan att ha fått veta vad det varit för fel.. eller ens ATT det har varit något fel. Man kan tappa självkänslan för mindre. Jag har sökt doktor efter doktor och alla har sagt att mina problem bara är psykiska, jag har blivit skickad till terapeuter, till sjukgymnaster och fått alla möjliga och omöjliga förklaringar på mitt mående. Jag har till slut trott att jag varit ohjälpligt psykiskt oförmögen att hantera mitt liv, trots att jag fungerat som lärare och anses av de flesta vara ganska klok.

Hamnade hos en doktor, specialiserad på rygg och nacke, på andra sidan stan häromdagen. Han undersökte mig och förklarade att alla mina märkliga symptom och konstiga saker som hänt i min kropp har en fysisk förklaring. - Du måste förstå att det INTE är psykiskt, sa han. Jag antar att det håller på att landa i mig nu allt det här. Det är relaterat till en fysisk skada - flera små friktionsskador i mina nackkotor, tyckte jag att han sa. Det går i princip inte att fixa, så jag måste lära mig leva med det här. Ja, det har jag ju redan gjort de senaste 12-15 åren, men de senaste åren har det blivit väldigt mycket sämre.

Jag längtar så oerhört mycket efter att få vila. Men jag förstår att jag inte kan. Det är musklerna som krampar. Jag får nog fortsätta äta sömntabletter då och då. Det går nog inte annars.

Sen är det det här med ekonomin. Jag har ju inget fast jobb. Bli sjukskriven nu skulle bli en katastrof. Fast sjukskriven har jag ju ändå inte fått vara, så varför skulle det bli skillnad nu. Nä, jag lär nog få kämpa på. Vet ju i alla fall VARFÖR nu. Är mitt i allt tacksam för det nya jobbet jag fått tillfälligt som jag hoppas på att få vara kvar på, det är ett jobb jag är bra på och orkar med med min skada. Det förvärrar i alla fall inte mitt tillstånd.

Några av mina väldigt "profetiska" vänner har hört av sig till mig, och utan att egentligen veta om varandra och situationen jag befinner mig i har de sagt att jag nu ska få upprättelse precis som Job i Bibeln. Han som förlorade allt han ägde, blev sjuk, förlorade sin familj och allt man i princip kan förlora. Han hamnade på botten. Sen gav Gud honom alltihopa tillbaka och flera gånger därtill. Så jag väntar mig ett fett belopp från försäkringsbolaget nu... *hehe* Det kan man nog se sig i stjärnorna efter, men man kan ju alltid hoppas att de har rätt i att det är dags för upprättelsen.

Nåja, man får ta en dag i taget. Lära sig känna av vad man klarar och inte. Försöka stå ut. Fejsa läget. Se vad man KAN göra och göra det.

Hm... blev visst lite bloggbetonat det här. Men so what. Behövde väl det. Får nog ta och ringa och prata lite med nån, se vad jag kan hitta på idag....

2010

december (1)

2009

december (1)
augusti (2)
april (1)
februari (1)

2008

november (1)
september (1)
juli (1)
februari (1)