Hur kan du säga att du ska be för mig
och sen förtala mig bakom min rygg?

Hur kan du ifrågasätta min sjukdom
mina motiv och min intention?

Hur kan du säga en sak till mig
och något helt annat till andra?

Hur kan du skriva välsignelser och samtidigt
sprida ut att jag är något jag inte är?

Jag förstår det inte

Det går inte ihop med
din kristna bekännelse

Det stämmer inte

Det finns ingen sanning i det

Jag blir besviken på den
som säger sig vara kristen
och ändå missunnar mig den hjälp
de själva säger sig be om
för min räkning

Jag undanber mig förebedjare
som inte har mitt bästa i sitt hjärta
och bär mig med kärlek
till nådens tron
i uppriktig bön med tro
på en mäktig Gud som förmår
långt mer än vi kan be om
eller tänka

Jag klarar mig bättre
mitt uppe i den turbulens -
sjukdomarna, familjen, rättegången,
hotet, våldet, flytten, kartongerna,
ekonomin, förhör, vårdnadstvister,
kvinnojoursträffar, bearbetningsgrupper
för barn, utvecklingssamtal på skolorna,
egna studier, arbete, ansökningar,
räkningar, papper, nya anmälningar,
överklagan, advokatträffar, svimningar,
allergireaktioner på barn, vänner som mår dåligt,
myndigheter som ska kontaktas i olika ärenden,
sömnbristen, tröttheten, värken, sorgen och
misslyckanden orsakar - när jag är ensam.

Men nu är jag inte helt ensam längre.

Jag har en verklig vän som förstår mig
utan att jag behöver förklara allting -
som beter sig som en kristen ska göra
och DET tackar jag Gud för!