I

Det sägs att
morgonstund har guld i mun men jag har
guld i mitt hjärta
det är tungt men värdefullt och framförallt så
ovant för mig att ha det

allt får liv,
allt får en glans
även om du inte är här

och rummet som jag vaknar upp i är inte så
genomträngande tomt
för du är här mentalt
i min kropp
hela tiden

II

Och musiken som de spelar
varenda ton, varenda röst träffar mig
och de sköljer igenom mig
(minnet utav dig sköljer igenom mig)
och äntligen förstår jag

kärlekspoesin med
uppenbara skillnaden att
jag
kan
fortfarande
inte tro på det

när du viskar tre ord i mitt öra
de faller in i mitt huvud och stannar
ekar
förstoras

III

och jag vågar knappast
viska ditt namn för

jag är så rädd för att förlora greppet om
din hand, jag bor i den nu

jag har ramlat ned i den och
släpp mig inte släpp mig aldrig jag
vet inte om jag kan flyga själv
utan dina andetag

som stöd

och hungrigt slukar du mig
jag vill för alltid bo

inuti dina murar
okrossbara
jag vill för alltid ha
ett hjärta fyllt av dig

du är den enda