Allt är tidens fel

klockan tickar fram

och jag börjar bli

grå i skalet på nåt sätt.

Jag ska bara

göra något viktigt

på vägen fram

och upprepa alla misstag

Rätt var det är

vaknar jag väl på rygg en dag

när ätaklockan ringer

och kan inte resa mig för

skalet har blivit så runt.

Jag ska bara

snooza

i dag med.

Skottkärran rostar

och det liksom hänger

lite

här och där.

Jag-ska-bara-klockan

gick så fruktansvärt fort

att jag inte

insåg att jag åldrades på vägen